Livet leker! That's good!
Att försöka sammanfatta 5 dagar i ett blogginlägg är omöjligt! Men jag ska försöka ändå:
Det började med att jag fick reda på att jag fick reda på att "the one and only" inte kommer att komma tillbaka till skolan förrän han tar studenten vilket kommer leda till absinensbesvär för min del.
Jag saknar honom... Det går inte att beskriva hur mycket man kan sakna en människa man knappt pratar med. Det går heller inte beskriva hur patetisk man känner sig när man är kär (eller vad man kan kalle det) i någon som inte kan besvara känslorna. Patetiskt helt enkelt!
I några veckors tid så har jag försökt att bli av med en lärare som stör arslet av mig tyvärr är han min mentor vilket leder till svårigheter med att bli av med honom!
Jag har pratat med rektorn, skolsköterskan m.fl. för att beskriva hur opassande han är som mentor. I torsdags mötte jag den enda läraren i hela universum som faktiskt är vettig. Han pekade mot mig och visade tecken att han ville prata med mig. Min reaktion blev "Oj! Vill han äntligen prata med mig? Konstigt? Varför då?"
Utan att jag sa något så vände han sig om och började gå. Han ångrar sig och säger: "Jo, bara så att du vet så är jag din nya mentor"
Min glädje gick inte riktigt att beskriva, det var ungefär som en bra film som du har höga förväntningar på och den slutar så som du vill.
Sen har jag sett på The Vampire Diaries (Jag rekommenderar den starkt) och är numera besatt av vampyrer! Jag kan inte sluta att tänka på vampyrer. Hela tiden tänker jag på hur jag skulle kunna göra en bra vampyrfilm, hur världen skulle se ut om det fanns vampyrer, hur skulle dom se ut, hur skulle dom bete sig? Ja, ni fattar!
Typ så har min vecka sett ut, det blev nog ingen kort samanfattning men joppas det går bra.
Jag tänker verkligen försöka uppdatera oftare =)
Puss♥
Det började med att jag fick reda på att jag fick reda på att "the one and only" inte kommer att komma tillbaka till skolan förrän han tar studenten vilket kommer leda till absinensbesvär för min del.
Jag saknar honom... Det går inte att beskriva hur mycket man kan sakna en människa man knappt pratar med. Det går heller inte beskriva hur patetisk man känner sig när man är kär (eller vad man kan kalle det) i någon som inte kan besvara känslorna. Patetiskt helt enkelt!
I några veckors tid så har jag försökt att bli av med en lärare som stör arslet av mig tyvärr är han min mentor vilket leder till svårigheter med att bli av med honom!
Jag har pratat med rektorn, skolsköterskan m.fl. för att beskriva hur opassande han är som mentor. I torsdags mötte jag den enda läraren i hela universum som faktiskt är vettig. Han pekade mot mig och visade tecken att han ville prata med mig. Min reaktion blev "Oj! Vill han äntligen prata med mig? Konstigt? Varför då?"
Utan att jag sa något så vände han sig om och började gå. Han ångrar sig och säger: "Jo, bara så att du vet så är jag din nya mentor"
Min glädje gick inte riktigt att beskriva, det var ungefär som en bra film som du har höga förväntningar på och den slutar så som du vill.
Sen har jag sett på The Vampire Diaries (Jag rekommenderar den starkt) och är numera besatt av vampyrer! Jag kan inte sluta att tänka på vampyrer. Hela tiden tänker jag på hur jag skulle kunna göra en bra vampyrfilm, hur världen skulle se ut om det fanns vampyrer, hur skulle dom se ut, hur skulle dom bete sig? Ja, ni fattar!
Typ så har min vecka sett ut, det blev nog ingen kort samanfattning men joppas det går bra.
Jag tänker verkligen försöka uppdatera oftare =)
Puss♥
Kommentarer
Trackback
